Jag vaknar upp till en dimmig novembermorgon för att påbörja den andra fortbildningen för stödlärare i Lashio. Jag blir aningen förvånad över att höra ”We wish you a Merry Christmas and Happy New Year-sången” från vår granne, barnhemmet. Med sången klingande i huvudet och med tanken att de tidigt börjar öva julsånger åker vi till Metta-kansliet för att hämta vårt material för fortbildningen.
Nyårsfirande i grannhuset
Överraskningsvis ska vi ha fortbildningen hos barnhemmet. Det visar sig nämligen att barnhemmet är till för wa-folkets barn. Wa-folket bor utspridda i små, avlägset liggande byar där det inte finns skolor. Därför skickar en stor del sina barn till barnhem för att de ska ha möjlighet att få utbildning. Barnhemmet är nästan tomt på barn för det är så att wa-folket firar sitt nyår den här veckan och många barn har åkt hem för att besöka sina familjer. Jag förstår varför nyårssånger klingar just nu hos grannen och det är också anledningen till att deras skolsal står tom denna vecka – skolan håller nyårspaus.
Barnens rättigheter som tema
Medan vi ordnar bord och stolar i grupper märker vi också att det på väggarna står texter på engelska och wa-språket, de tycks använda det latinska alfabetet men orden ser märkliga ut med många x, k och h.
Fortbildningen den här gången innehåller mycket om organisation av skolan, barnens rättigheter, disciplin samt samarbete med hemmen, dvs. en trygg omgivning för eleverna, fysiskt och psykosocialt. Det visar sig att det inte finns några lagar om barnskydd i landet. Konventionen om barnens rättigheter är dock underskriven och ratificerad av regeringen. Det är alltså denna som gäller, vilket var en överraskning för deltagarna också.
De tyckte att det var väldigt viktigt att gå igenom denna och det blev mycket diskussion kring de olika artiklarna i den. Kroppsaga var också ett ämne som vi av personalen på Metta ombads diskutera utgående från barnets rättigheter. Det tycks fortfarande förekomma ganska allmänt. Specialundervisning samt inkludering var andra ämnen som nog verkade främmande för deltagarna.
Metoder och material samt en språklig kullerbytta
Föräldramöten och undervisning av föräldrar var också ett tema som vi ombads ta upp på agendan samt elevvänsverksamhet. Det blev en språklig kullerbytta eftersom tolken trodde att vi tvingade eleverna att vara vänner med varandra under fritiden. Under sessionen märkte jag att något var fel eftersom alla såg ut som stora frågetecken. Efter en stund framkom fadäsen. Tur att vi kunde rätta till saken. Vi berättade att det var under skoltid under lärarnas ledning som vänelevsverksamheten skulle försiggå mellan de yngsta klassen och någon äldre klass, att de unga eleverna får en storebror/storasyster i skolan.
Det var tunga ämnen för deltagarna och vi hade lättare saker emellan som undervisningslekar och sånger, vilket hade önskats av deltagarna. I farten översatte jag ”Min hatt den har tre kanter” till engelska. Den blev omtyckt, särskilt av förskollärarna och daghemspersonalen. Sånger är ju lätta att ta till som undervisningmaterial eftersom det inte behövs annat material än någon som kan en sång och några rörelser till. Bristen på all sorts material i skolorna är stor. Det är gott och väl om man har papper och häften.
På besök hos wa-folket
När jag på lördag kväll vandrade hem efter middagen på den lokala gaturestaurangen hörde jag musik och ljudlig sång från ett hus. Porten till huset stod öppen så jag ställde mig där och lyssnade och såg på. En dansträning pågick som bäst och det visade sig att det var wa-folkets traditionella danser. De skulle uppträda på fullmånsfestivalen den kommande måndagen, en nationell helgdag. Det var mest ungdomar i tonårsåldern såg det ut som.
Jag blev sedan inbjuden efter dansträningen och det var ledaren för wa-folket med fru som bodde i huset. Det var ett stort hus och mycket utsirade utsmyckningar samt porträtt, liknande en karelsk storstuga förr i världen. De berättade att dansen handlar om vattenbuffeln som är ett mycket viktigt djur för wa-folket. De vill hålla traditionerna vid liv trots att det inte är så lätt i staden dit många flyttat för att få en bättre utkomst än det slitsamma livet i de avlägsna byarna.
